Jag sitter och läser på internet om "Tvångstankar".

Det är något som jag har haft sedan lång tid tillbaka (kommer inte äns ihåg när det startade, 5an kanske?) och det är en otroligt krävande sak att ha.  En vanlig sak jag brukar ha är att jag måste nudda eller göra om saker tills det känns "rätt". Många säger till mig "Det är bara att sluta göra det", men det är inte så enkelt, och jag tror inte heller att dom som inte har det förstår riktigt eftersom dom inte vet så specielt mycket om det heller. Tvångstankar kan vara tankar, idéer, tvivel, impulser eller en ständigt malande oro, som känns påträngande och som återkommer hela tiden. Jag började en behandling hos en psykolog förra sommaren för att försöka få det att bli bättre. Men det blev det inte eftersom jag inte tyckte att hon riktigt förstog. Och då är det ju svårt att tänka sig in i min situation hur jag har det och hur jag känner. Jag har inte alltid tvångstankar. När jag är glad och har starkt självförtroende så tänker jag knappt på dom, och om jag skulle göra det så skiter jag i dom. Men när man mår sämre så finns dom där nästan hela tiden och kräver mycket energi. Men vad händer ifall man inte gör sina behov? Jag får ofta tankar om att någon av mina nära och kära kommer att dö, och det är det som får mig att fortsätta med tvångstankarna, för att hindra att något ska hända. För om något händer, då är det ju försent att ändra på det, eller hur? Men egentligen vet jag ju att jag inte kan påverka det. Men ändå så finns tankarna där. Ibland är dom lätta att hantera, och ibland inte. Oftast för min del är dom tyvär inte lätta att hantera eftersom dom får mig att må väldigt dåligt och känna mig ännu mer svag. Min bästa medicin har varit min mamma som har peppat mig igenom det. Men det är bara för stunden, eftersom dom kommer tillbaka ändå. Många tycker säkert att dom som lider av tvångstankar är konstiga och svaga. Men det är faktiskt tvärtom. Tvångstankar är väldigt vanligt bland människor, dom finns i olika nivåer. Och dom som får leva med det är faktiskt väldigt starka även fast man inte kan tro det, för det otroligt krävande och svårt. Jag har vant mig vid dom nu, men det ska man inte göra.


Man ska inte börja leva på ett annat sätt, för att anpassa sig efter dom. Utan man ska kämpa mot dom dom.

Inatt så fick jag ett tvångsbehov och det var då jag bestämde mig att jag inte längre ska acceptera dom eftersom dom styr mig och mitt liv. Jag ska kämpa mot dom, och mitt mål så småningom är att vara fri! Det kommer bli svårt, det vet jag. Men jag ska försöka, för jag vet att jag kan lyckas!

Här är en bra sida som ger svar angående Tvångstankar,  http://www.comunicera.se/text/fragor_tvangstankar